Det var länge sedan jag inhandlade detta westernspel och det tog ett bra tag innan jag orkade mig igenom hela spelet, men nu har jag till slut alltså klarat 99% av spelet och kan dela med mig av mina känslor, som är blandade. Det är helt klart otroligt bra i sina bästa stunder men faktiskt majoriteten av huvuduppdragen är ganska tråkiga och karaktärerna känns krystade, med ett par undantag.
Nästan hela spelet har två sidor. Det är riktigt snyggt men plågas av fruktansvärda buggar. En del karaktärer är välskrivna, intressanta och djupa medans andra bara är jobbiga och klichéfyllda. Historien är väl helt okej och räcker länge, men man känner sig aldrig så värst engagerad. Karaktärerna som ska hjälpa en genom uppdragen drar ut på det till den gräns då det mest känns konstigt att Marston (huvudkaraktären) inte bara sätter ett skott i pannan på dem.
En del uppdrag låter dig sköta olika stationära maskingevär, vilket kanske låter roligt, men dessa uppdrag ligger på ungefär samma nivå som Space Invaders, fast tråkigare.
För att fokusera på spelets bättre delar så är världen stor och öppen och helt utan laddningstider, och är dessutom fyllda av slumpvis genererade händelser, vilket gör att den känns levande och spännande. Man stöter på allt från banditer till kannibaler till hästtjuvar när man rider omkring. Ett av mina starkaste minnen från spelet är när jag i början av spelet noterade en person i stråhatt ståendes vid en kaktus i en suspekt pose. Jag red fram, drog fram min revolver och hoppade av hästen för att se vad han sysslade med. Det visade sig att det var en pissnödig mexikanare som tömde blåsan mot kaktusen, och för att sluta skämmas och dra ned på pinsamheterna sköt jag av han hatten och red därifrån fortast möjligt.
Spelet målar upp vida landskap som ibland är riktigt imponerande, och det är ett nöje bara att sitta och stirra på solnedgången. Även väderförhållandena i spelet är snygga och bidrar allt mer till stämningen, och vid ett tillfälle misstod jag åskan i spelet för verklig åska.
Man har sällan brist på saker att göra, framförallt i början av spelet. Det finns nya kläder att låsa upp, banditläger att rensa, man kan spela poker och blackjack eller bara rida omkring och se vad världen har att erbjuda. Det finns förutom huvuduppdragen även främlingar att göra uppdrag åt, och dessa tycker jag är spelets främsta behållning, då de innehåller referenser och hyllningar till bland annat Hitchcocks Psycho, och de är oftast betydligt mer underhållande än vad huvuduppdragen är. Man kan även göra olika challenges som t.ex går ut på att plocka x antal av en blomma eller prickskjuta x antal fåglar, vilket bland annat uppgraderar dina färdigheter såsom dead-eye-läget. Dead-eye innebär att man går in i ett slow-motion läge där du i lugn och ro kan rada upp dina skott med ett enkelt knapptryck, när du sedan släpper knappen avlossar man samtliga skott i äkta Clintan-stil. Styrningen är oftast ganska bra och hästridandet är välgjort.
Jag nämnde tidigare spelets buggar och även om jag kommit lindrigt undan så kryllar spelet av buggar. Människor kommer ibland svävandes flera meter över marken, vissa är osynliga, en del sidouppdrag som är viktiga för att låsa upp saker i spelet kan bugga vilket gör att du går miste om dem.
Spelets allra största problem är dock att det inte är så värst underhållande. Man kan sammanfatta det med att det är ett riktigt bra spel som tyvärr är ganska enformigt och tråkigt. Jag kanske är ensam om denna åsikt men många uppdrag uttråkar mig och det kan vara irriterande att rida runt som en galning i en halvtimme letandes efter en bäver för att flå dess skinn till ett uppdrag, varpå man plötsligt springer in i 5-6 stycken som skuttar fram på marken. Ibland känns det som att spelet känner av vad man är på jakt efter och förstör för dig. Jag letade vid ett tillfälle just bäverskinn och sprang runt i en halvtimme på de platser där bävrarna främst syns till. Under den halvtimmen sköt jag ihjäl ett 20-tal björnar och vad som kändes som 150 vargar. När jag till slut fick mina jävla bäverskinn skulle jag samla björnskinn för en achivement, men då syntes plötsligt inte en björnjävel till.
Detta är inte riktigt spelets fel och jag må vara lite väl kritisk men det är ett frustrationsmoment som infinner sig ganska ofta i spelet.
För att avrunda inlägget så kan man som sagt sammanfatta spelet som ett oftast ruskigt välgjort och vackert spel som tyvärr har en del oengagerande uppdrag som förstör upplevelsen och ett delvis lågt underhållningsvärde. Vid dess bästa stunder är det dock magiskt, och ibland infinner sig den där äkta western-känslan när man rider genom världen och då är spelet som allra bäst.
Betyg: 7/10
(Det börjar bli sent och jag är trött så jag hinner/orkar inte läsa igenom hela inlägget just nu så det kan finnas felstavningar och syftningsfel i texten. Var god ha överseende med detta).