10 - Gears of War 2

På tionde plats hamnar Gears of War 2 som kom ut sent 2008. Jag har även spelat igenom ettan, men jag tycker uppföljaren är snäppet bättre.

GoW2 är kort och gott en tredjepersons-shooter som kan spelas i co-op, vilket innebär att man kan spela igenom kampanjen tillsammans med en vän. Jag spelade igenom hela ettan och tvåan med Markus, och det är få spelupplevelser som varit lika underhållande. Jag kommer ihåg dagen spelet inhandlades en regnig höstdag, då jag och Markus satt klistrade i 5-6 timmar. Det är förvånansvärt roligt att såga sönder onda monster med motorsåg tillsammans med någon annan.

Handlingen är inte spelets främsta styrka eller fokusområde, men det är monster från underjorden och människan är utrotningshotat i stort sett. Inget direkt nytt alltså. Man fokuserar mer på gameplay och underhållningsvärde. GoW2 är en shooter, och går alltså ut på att skjuta ihjäl allt man ser, och eftersom det är i co-op så finns det en hel del möjligheter och vapen att göra det på. Vill du uppehålla fienden medan den andra flankerar med motorsågen för att rentav såga itu dem så går det utmärkt.



Jag är inte alltför hemma på shooter-spel på konsol, men spelets allra främsta styrka är just stridssystemet. Det är förvånansvärt smidigt och enkelt att ta skydd, sikta, flankera fienden och komplettera varandra.
Man får köra diverse fordon och här måste man samarbeta, annars kommer man få köra om banan i otaliga timmar, och det är också något som gör spelet minnesvärt. Man tvingas hjälpas åt och måste samarbeta för att komma vidare.
Grafiken är snygg och spelmotorn målar upp riktigt snygga miljöer och apokalyps-temat känns äkta, även fast spelet är lite väl grå-brunt ibland, och en bit in i spelet börjar man sakna utomhusmiljöer då man länge befinner sig under jord.
Huvudpersonerna i spelet ser ut som två beväpnade legoklossar (tegelstenshakor, anabola-kroppar och gigantiska maskingevär med inbyggd motorsåg) men ärligt talat så stör det mig inte. Eftersom det är ett action-spel kan man bortse från det och istället för att tänka närmare på det helt enkelt bara luta sig tillbaka och ta in alla floskiga one-liners och ta spelet för vad det är.
Detta spel är till för att underhålla i form av action, blod, monster, vapen, motorsågar, teamwork, explosioner och grymtande mansgrisar. Och underhållande är det.



Det starkaste minnet från spelet är när man blir uppäten av en gigantisk mask, och man får som mål att leta upp maskens hjärta för att ta död på den inifrån. Här gällde det att undvika magsyre-pölar, gigantiska jordskred (som i själva verket var smält mat eller liknande) och annat mysigt. När man väl hittat hjärtat gällde det att såga sönder venerna och ådrorna från hjärtat, och jag har nog aldrig förr sett så mycket blod i ett spel förut. Det är inte alla spel som har med en bana som utspelar sig inne i en gigantisk mask, och som går ut på att såga sönder hjärtat innan man drunknar i blod. Underbart.



Och för att tillägga på slutet, Nej, jag känner ingen lust att såga ihjäl folk i verkliga livet eller gillar för den delen heller inte att spränga folk, men ibland är det roligt med överdrivet ultravåld.