6.4.10

Filmintron

Jag tänkte jag skulle lista ett par bra intron eller inledningar, men det var svårare än jag trodde, och jag kommer därför inte lista de i någon direkt ordning utan bara skriva om ett par som exempel. Det finns säkerligen en hel del andra där ute som är riktigt bra, och jag kommer kanske göra liknande inlägg i framtiden om jag sett några bra (eller dåliga) exempel.

American Psycho
När man pratar intron eller inledningar till filmer så kommer jag direkt att tänka på American Psychos första minuter. Det är något speciellt med introt till den här filmen, och även om filmen sakta men säkert tappar lite ju längre den pågår så hänger de delarna man gillar bäst med filmen kvar i minnet, och då är det främst introt som sticker ut. Det är något så genialiskt över hela scenen, och det bygger upp ett intresse för filmen som få andra filmer gör. Scenen är dessutom ackompanjerat med fantastisk musik, som i sig egentligen inte heller skulle intressera mig nämnvärt men här känns den som gjord bara för den här scenen. Vanligtvis brukar jag inte gilla när huvudpersonen pratar med berättarröst, men här passar till och med det in.

Filmen i sig är ganska bra, och har en del riktigt fantastiska scener. Christian Bale gör här sin bästa roll i mina ögon, även fast det var ett par år sedan jag såg filmen, så kommer jag ihåg hur sjuk han kändes när man såg filmen, och man kan nästan tro att Bale är likadan i verkligheten. Hur som helst så ska jag inte skriva så mycket om filmerna utan mest prata om intron så jag går härmed vidare.



Assassination of Jesse James
Introt till Jesse James liknar det föregående med liknande musik och en berättarröst, som inte är lika cool som Bales, men som ändå passar in.
Det som gör det här introt minnesvärt är naturligtvis musiken. Den här filmen har ett av de starkaste soundtracken jag någonsin hört, och även fotot är av allra högsta kvalité. Man bygger upp stämningen på ett bra sätt och direkt när jag såg introt så visste jag att den här filmen kommer att bli bra. Vissa filmer har en känsla av att regissören tänker "den här filmen kommer att bli ett mästerverk" och allt känns påklistrat och falskt på något sätt (ex. Things we lost in the fire), men vad som skiljer den här filmen mot dom är att den här filmer inte försöker vara ett mästerverk, den är det bara.

Man får en liten introduktion till huvudkaraktären i filmen, och det är i slutet som hela introt tar en vändning med orden "He regretted neither his robberies, nor the seventeen murders that he laid claim to", och intresset för filmen och hur historien kommer arta sig stiger avsevärt. Den här filmen borde ni absolut kolla in, en av de bästa filmerna jag sett, helt klart.



Nightmare Before Christmas
Ja, det finns inte så mycket att säga om den här. Snacka om ett bra sätt att inleda en film på, med en sång (ingen jävla Disney-skit här inte) och man introduceras till nästan alla karaktärer i hela filmen, och man får även en försmak på vad filmen kommer att handla om. Sen skadar det ju inte att introt är sjukt snyggt, och det finns så mycket att kolla på så man kan se om det flera gånger i rad.



Batman: The Dark Knight
Det här är också en av mina favoriter, och jag kommer ihåg känslan när den började på bion. Man märker här hur viktigt soundtracket är. Jag gillar verkligen början och att man tagit bort allt ljud vilket gör att man blir extra förväntansfull, och det hela börjar med det låga skrapande ljudet i bakgrunden. Det ger verkligen en känsla av att något kommer att hända. I bion var även ljudeffekterna väldigt höga och tunga på något sätt, vilket gav en känsla av autenticitet. Bankrån är alltid spännande och intressanta att se på film, speciellt när det är Joker som ligger bakom bankrånet, vem annars skulle komma på idén att backa in i banken med en jävla skolbuss. Underbart.
Repliken "I believe whatever doesn't kill you, simply makes you... stranger" är en riktigt snygg avslutning på scenen.

Här har användaren valt att inaktivera inbäddning, så ni får helt enkelt öppna länken i ett nytt fönster själva. Jobbigt va?

http://www.youtube.com/watch?v=rczy5pOq0rM&NR=1

Watchmen
Jag höll på att glömma öppningsscenen till Watchmen, som i mina ögon är ett av de bästa. Det var filmens absoluta höjdpunkt och musiken av Bob Dylan passar faktiskt utmärkt till slow-motionbilderna av historiska händelser. Väldigt intressant och snyggt intro. Att samtidigt som att rulla opening-credits, föra fram handlingen och filmens huvudkaraktärer, samt lyckas med att fånga mitt intresse och till och med beröra är imponerande. Jag kommer ihåg att så fort filmen var slut så kollade jag på intron ett par gånger till, vilket gav ett bättre helhetsbetyg. Jag låter videon tala för sig själv.

Även här har asen stängt av inbäddning så ni får öppna även den här videon i ett nytt fönster tråkigt nog.

http://www.youtube.com/watch?v=573XmVOdD2Q

5 kommentarer:

  1. Jag gillar att man efter bara 2min märker hur crazy Christian Balle är i american psycho!

    SvaraRadera
  2. Är det inte Bred Pitt i den filmen?

    SvaraRadera
  3. Bredd Pätt stavas det jävla artad.

    SvaraRadera
  4. Jo det är det. Kristian Balle och Bred Pitt är båda bra skådespelare, så länge inte Balle förvränger rösten.

    SvaraRadera
  5. Din blogg börjar ta inspiration av cinemassacre tycker jag, det är nostalgi, listor och nörderi och det gillas! Jag vill gärna också nörda ner mig i olika listor men jag orkar inte göra en egen blogg, därför tänkte jag att jag får vara med här på ett hörn och skriva jättelånga kommentarer till dina inlägg och ge dig tips på vad du borde ta med i dina inlägg :P . När du skrev att det skulle handla om filmintron tänkte jag direkt på den minnesvärda öppningsscenen till "Once upon a time in the west". Den känns på något sätt magisk och jag tycker att den förtjänar en förstaplacering på din lista! Här är länken http://www.youtube.com/watch?v=WAcBlMR3wGM&feature=related

    SvaraRadera

Bloggintresserade