Uppföljaren till "Världens bästa spel" var minst sagt hypat, och de första videorna från spelet som visade upp fysikmotorn var 'mind-blowing'. Grafiken var även den något alldeles speciellt, och framförallt så var ju Gordon tillbaka för att än en gång ta sig an de utomjordiska asen.
För er som inte känner till spelserien så tar 2:an upp handlingen några år efter händelserna på Black Mesa, där ett expriment gått fel och utomjordingar teleporterats till komplexet. Jag ska inte spoila slutet på det första spelet, men man vaknar upp på ett tåg, på väg till City 17. Här kommer större delen av spelat att utspela sig, och här har The Combine upprättat en gigantisk byggnad kallad Citadel, och härifrån styr de jorden. Gordon slår sig samman med de få människor som finns kvar och som kämpar som rebeller i staden.
Trots att förväntningarna nästan var absurt höga så tycker jag att Half-Life 2 infriade det man hoppats på. Här finns fortfarande den där speciella Half-Life-känslan och man bygger vidare handlingen på ett bra sätt. Man släppte sedan två "expansioner" i episodform, och vi väntar för närvarande på den tredje. Eftersom spelets fysikmotor var revolutionerande så har spelet med en hel del fysik-pussel, och det var ofattbart mäktigt att springa runt i de inledande delarna. Jag kommer ihåg att jag sprang runt på tågstationen innan spelet sätter igång på riktigt, och förundrades över att solen glänste på golvet, och jag roade mig med att kasta läskburkar på Combine-vakter som då jagade mig med elstavar.
Genom hela spelet hittade man saker att förundras över, och man stannade ofta bara för att begrunda grafiken. Även om spelet är ett par år gammalt så håller grafiken helt klart fortfarande och delvis är det riktigt snyggt.
Min favoritdel av spelet är en bit in då man tvingas in i den övergivna staden Ravenholm, en mörk gruvstad, full av zombies (för er som inte vet är det inga vanliga zombies, utan de invaderande utomjordingarna använder head-crabs för att ta över människor, ungefär som i filmen Alien). Denna bana har en helt otrolig atmosfär, och att banan utspelar sig på natten bidrar också mycket med stämningen. I den här delen av spelet finns också de flesta fysik-pussel och man får för första gången möta en av de nya fienderna i spelet, zombies som är skitsnabba och som lyckas hoppa upp precis där man minst anar och alltid skrämmer vettet ur en. Man introducerar även en ny karaktär, nämligen en galen präst med hagelbössa som gillrat fällor i hela staden och som hjälper dig ta dig igenom Ravenholm helskinnad.
Trots att man aldrig yttrar ett ord i spelet känns ändå Gordon Freeman levande, och konstigt nog känns det inte alls konstigt att alla andra karaktärer pratar på för fullt medan man själv lika gärna skulle kunna vara en planka. För en gångs skull har ett spel en tjej som är fullt påklädd, har inte en alltför överdimensionerad kropp och som faktiskt känns trovärdig. Hon är bra på att döda också, och behöver sällan räddas.
Sedan får man inte glömma att nämna den alla mystiskaste spelkaraktären i något spel, och som bidrar med så mycket känsla. Jag pratar om G-Man, den kostymklädda mannen som dyker upp lite var som helst, och det är värt en omspelning bara för att leta upp samtliga G-Man-sightings.
Jag brukar inte gilla spel med aliens i, då de oftast känns malplacerade och förstör känslan, speciellt om man tänker på spel som Far Cry. I Half-Life känns de dock alldeles rätt, och även om några av de nya fienderna inte är så jätteintressanta så känns dom ändå som en naturlig del av världen. Jag ska inte bara nämna spelets kvalitéer, för det allra bästa med spelet är att det är otroligt underhållande, och man får hela tiden uppleva något nytt. Ena stunden är man jagad på hustaken i en östeuropeisk-inspirerad stad, för att sedan finna sig stormandes fram i utkanten av staden på en hemmagjord jet-bike, och emellanåt stannar spelet upp och man får pusta ut och använda hjärnan lite när man tvingas lösa ett fysik-pussel så som att lägga stenklossar i en brunn för att få en ramp att höjas, på vilken man flyger över stängslet som hindrade din framfart. Det här spelet borde upplevas av de flesta, ni går miste om något annars!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar