6 - Diablo 2

Vissa spel, som Sanitarium, lever mycket på den nostalgi spelet har, och nostalgi är något som Diablo 2 verkligen har. Jag minns de första gångerna man spelade demot och tyckte det var jättespännande att samla guld och trodde man var ashäftig när man hade 50 000 guld i kistan. Men Diablo 2 lever inte bara på nostalgi och sin ålder, det är nämligen fortfarande ett av de bästa spelen jag spelat. Det är otroligt simpelt egentligen, men satan vad tillfredsställande underhållande det är.

För er som inte spelat spelet går det ut på att med hjälp av stora yxor och magier döda allt som existerar på skärmen, i en explosion av blod, demoner, items och effekter. Man styr allting med musen, även om man kan använda en del hotkeys för livflaskor och vissa spells, och det är som sagt det simpla som gör spelet så pass tillfredsställande. Det är inget krävande och man kan plöja igenom horder av fiender samtidigt som man äter glass, petar sig i näsan eller vad man nu vill göra med en fri hand. Med det sagt så ska det påpekas att det finns partier som också kräver din absoluta koncentration och som kan vara riktigt svåra. En bra mix mellan casual-spelande och hardcore-köttande alltså.

En av spelets hemliga banor där du slåss mot en armé av beväpnade kor

Spelet har precis som Sanitarium en fantastisk atmosfär och grafiken är faktiskt snygg och har åldrats med stil, även om det kanske inte ser ut så på bilderna. Det är inte revolutionerande på något sätt men det är alltid lika mysigt att se fiender flyga runt på skärmen med blod sprutandes. Nu låter jag psykotisk igen, men jag lovar att ingen innerst inne INTE myser lite när dom spelat Diablo 2.

Eftersom man med multiplayer-spelande når de högre levlarna på bara ett fåtal timmar med hjälp av s.k Baal-runs (göra en viss boss om och om igen, vilket ger massvis med xp) så är inte levlandet så viktigt, utan det är främst det frenetiska item-letandet som tar upp det mesta av tiden och som håller spelet vid liv, och det är även dess största styrka. Det är en viss känsla när man ser en guld-färgad item på marken och man vet att man hittat något riktigt unikt och ovanligt.

Eftersom det är Blizzard så är de cinematiska scenerna fantastiska, och själva "kampanjen" eller historien är indelad i akter som tar en från djup djungel till öken till snöbeklädda berg och isgrottor. Mycket variation i landskapen alltså och de har alla sin egen mysiga stämning. Varje akt har även en ganska episk slutstrid med en av spelets bossar, och jag kommer ihåg den första gången jag skulle slåss mot Diablo och nästan sket på mig då han helt plötsligt dök upp på skärmen och rusade mot en. Det slutade med att jag slukade 20 livflaskor på 2 sekunder och stendog direkt.
Till hjälp att döda alla helvetets avkommor har man en del tråkiga, en del helt ofattbart konstiga, och en drös ascoola spells och färdigheter. Vad sägs om att transformera dig till en varulv eller en björn, kasta blixtrar som en asa-gud, frammana en hord av skelett som gör jobbet åt dig, kasta lavaregn eller helt enkelt bara sparka dig fram som en ninja. På de högre levlarna när man har fått bra items så kan man döda hundratals fiender på bara några sekunder, och man känner sig riktigt mäktig och ostoppbar.
Det går heller inte undvika att nämna musiken som bidrar med så mycket, och det kan mycket väl vara en av de bästa musikslingor i ett spel.

Så vare sig det är lite söndags-slaktande du söker, eller att spendera timmar efter att hitta den där super-ovanliga och skitbra rustningen så bör du någon gång spela Diablo 2. Eftersom Diablo 3 är på gång så kanske det vore en bra idé att hypa det spelet lite extra genom att installera Diablo 2 igen och kötta igenom spelet en gång till.