4 - Counter-Strike

Även om Counter-Strike inte är ett riktigt spel, utan en 'mod' av Half-Life så tycker jag ändå att det är värt en plats på listan. Efter möjligtvis World of Warcraft är det det spel jag spenderat mest tid med, och åtskilliga fantastiskt roliga timmar har man ägnat sig åt att desermera och 'planta' bomber och kuta runt på de legendariska banorna de_dust2 och de_aztec.

I spelet finns två lag, terrorists och counter-terrorist, och det finns olika typer av banor. Antingen ska terrorists plantera en bomb på en av två bombplatser på kartan, och det är då upp till counter-terroristerna att desarmera bomben. Alternativt ska counter-terroristerna rädda fyra gisslan. Om något av lagen dödar samtliga spelare i motståndarlaget vinner man. Simpelt upplägg, men det är ingen slump att Counter-Strike är ett av världens mest spelade och seglivade spel.
Jag har spelat en mängd liknande spel, såsom Unreal Tournament eller Bad Company 2, och även om de är bra så känns det ändå aldrig riktigt lika speciellt som Counter-Strike.



Den roligaste tiden med det här spelet var när jag gick på gymnasiet, och vi var ett par kompisar som spelade tillsammans (eller ibland mot varann) på en speciell server, som även hade ett ranking-system med alla möjliga stats (jag var för övrigt rankad etta på servern ett tag innan jag slutade spela). Det var otroligt roligt att antingen hjälpa varandra och hålla ihop, eller att leta upp kompisen och döda honom, helst så förödmjukande som möjligt (lyckades man kniva någon kunde man ta print-screen och lägga som bakgrundsbild, så häftig var man).



Det jag gillar mest med spelet är att man kan lära sig spelet på en kvart, men efter flera års spelande lär man sig fortfarande nya saker. Bara man lät bli att spela på en vecka kunde man när man väl satte sig ned med spelet igen känna sig som en komplett nybörjare igen, och det är få spel man kan utmärka skicklighet så väl. De bra spelarna vet precis hur man ska röra sig, vart man ska sikta, hur man skjuter (håller du ner musknappen och sprayar iväg ett magasin kommer du mest träffa vägg och luft), och de perfekta platserna att befinna sig på. Man tränar upp sina reflexer när man använder sniper-rifles då man bara har några få hundradelar på sig att skjuta.
Det fanns få saker på den tiden som var så adrenalin-pumpande som när man hoppar fram bakom ett hörn, och hamnar öga mot öga (ögon) med 5 terrorister med rånarluva eller puckelrygg och solglasögon (insider-joke), för att därefter dra iväg en spray och ta död på dem alla. Det hände inte så ofta visserligen, men de gånger man lyckades med någon speciell 'killing spree' kände man sig skitbra.

Bilden ovan illustrerar ganska bra allt det underbara med Counter-Strike.

Det är de små detaljerna som gör spelet så bra. Den härliga gröna +300-texten som kom upp när man dödat en fiende, eller de snygga skriftade dödsanimationer när man fick in en headshot och den huvudsymbol som visade att man fått in en headshot, eller när man lyckas desarmera bomben till ljudet av "the bomb has been defused. Counter-terrorist wins". Det var tider det.
Ett bevis för vilken känsla det här spelet har är nyversionen, eller Counter-Strike Source som den heter, som i princip är exakt samma spel, fast med en nyare grafik-motor och en del "förbättringar". Det blev dock aldrig samma sak och de flesta gick tillbaka till det gamla hederliga CS. Så vitt jag vet har det fortfarande en hel del spelare och lär leva flera år till.