Skräckfilm - och varför de suger

Jag tror att jag inte har ett enda betyg över 3 (av 5) på en skräckfilm på filmtipset.se. Det beror inte på att jag ogillar skräckfilmer i sig, utan att jag ogillar vad man gör med nästan samtliga filmer i genrén.
Det jag främst stör mig på är alla dessa jävla skrämsel-ljudeffekter man envisas med att ha med i varenda jävla film. Det räcker inte med att ha med dem en gång som överraskningsmoment heller, nej, det ska proppas in i helst varannan scen. Det är katter som ska hoppas fram bakom väggar, vänner som ska smyga upp bakom och skrämmas av olyckshändelse (hur ofta smyger ni fram och tar någon på axeln i ett kolsvart rum förresten?), telefoner som ska ringa i 140-decibelljud precis när någon (gärna en halvnaken tjej) ska dra undan ett duschdraperi.

Detta var väl spännande och lite läskigt i början för en väldans massa år sedan, men det känns som att filmkonsten borde ha utvecklats förbi detta stadie för länge sen. Det jag närmast kan beskriva detta filmtrick som är 'billigt'. Det känns som att man i brist på stämning och hjärnceller väljer att trycka in ett högt ljud istället för att försöka bygga upp en obehaglig stämning, och som sagt så börjar det bli extremt tröttsamt.
Ett exempel är filmen Wolfman, som för närvarande går på bio. Här har man redan 3 minuter in i filmen haft med säkerligen runt 6 såna här höga ljud, och även om man röck till och småskrattade lite efteråt så började jag snabbt att bli irriterad. Kom igen, DET ÄR INTE OTÄCKT, ENBART JOBBIGT.



Det andra jag stör mig på är att man gärna inte sparar på blod och slafs. Det krävs inte litervis med blod för att skapa en otäck eller läskig film. Jag måste dock tillägga att jag absolut inte har något emot blod när det finns där av en anledning. Det blir allt vanligare dock att nya skräckfilmer missbrukar blod och gore enbart för att... ja, om jag ska vara ärlig så har jag ingen jävla aning om varför man gör det.

Det sista jag tänkte nämna som störningsobjekt är varför huvudpersonerna ska resonera och tänka som ett par retarderade idiotjävlar. Om man sätter sig in i en persons situation i valfri skräckfilm från 2000 och framåt så skulle man säkerligen göra precis tvärtemot vad den här personen gör i filmen. Jag menar, om en mördare eller dylikt befinner sig i huset tror jag det sista man skulle göra är att ta av sig tröjan, smyga runt i huset med en gaffel, bli livrädd för en katt och sedan låsa in sig på en toalett utan flyktväg.
Ovanstående scenario var lite överdrivet men ni förstår vad jag menar.



Nu ska vi inte såga sönder allt längs med fotknölarna. Det finns ett par ljusglimtar också, eller åtminstone ett visst hopp inför framtiden. Vanligtvis är det filmer utanför Hollywood som lyckas bäst, även om Hollywood ska dit och pilla med sina nyinspelningar även om original-filmen släppts ett halvår tidigare och gjort ett bra jobb. Tänker främst då på den spanska filmen Rec, som visserligen har med samtliga jobbiga klichéer men som ändå gör det någorlunda bra, och det känns ändå som karaktärerna är någorlunda trovärdiga. Jag har inte sett den amerikanska nyinspelningen men kan tänka mig att den är skitdålig och onödig.

Andra filmer jag kommer att tänka på som sticker ut är M. Night Shyamalans filmer. De må inte vara perfekta, men han försöker i alla fall. Ett par exempel är att de ljud man rycker till av i hans filmer kommer främst från ljud I filmen, dvs. ett slag på en dörr eller naturliga ljud som inte lagts på efteråt, och detta skapar en helt annan stämning i filmen.

Om vi tar filmen Signs, som är relativt medioker egentligen, så hittar vi ett flertal riktigt, riktigt bra scener.
Ta en scen som den i majsfältet då Mel Gibson visserligen smyger runt med en ficklampa mitt i natten (jaja, än så länge tror han bara att det är några ungjävlar som busar). På väg tillbaka till huset får han plötsligt syn på ett ben och en del av en kropp som med säkerhet inte är mänsklig. Den vänder snabbt och försvinner in i majsfältet samtidigt som det börjar blåsa kraftigt vilket ökar effekten. Första gången jag såg den här scenen på bio kommer jag ihåg att pulsen var märkbart hög och man hade då byggt upp stämningen och skrämt tittaren UTAN musik eller ett högt skriande ljud. Bravo!

Kvalitén på klippet nedan är väl sådär.


Det jag vill få fram med det här inlägget är att det GÅR att göra bra och spännande och riktigt otäck skräckfilm utan att ta till enkla medel som överraskningseffekter, ljudeffekter, gore och sex, och jag önskar att fler filmskapare öppnade sina ögon och börjar förnya den genré som för närvarande endast producerar skräp i stort sett.
Kom ihåg att nu generaliserar jag väldigt mycket, och jag har under tiden jag skrivit kommit på ett par stycken rätt hyfsade skräckfilmer. Kolla gärna in The Orphanage av Guillermo Del Toro, Exorcisten, Signs, The Village och Them (Ils). Den sistnämnda var inte alls lika bra vid en andra titt dock, och kom ihåg att det är inga mästerverk.

Kom gärna med egna åsikter och tankar!

Notera även att bilderna jag har med i inlägget inte nödvändigtvis något med texten att göra. Exorcisten och The Orphanage är två av få riktigt bra skräckfilmer.