Inte så jättedålig som jag hade väntat mig. Karaktärerna är dock så stereotypa de kan bli (kampsportande asiat någon?) och man har sett det mesta många många gånger förut. Det är som en blandning mellan Alien och Instängd, fast sämre. Karaktärerna är, förutom stereotyper, komplett ologiska i sitt beteende. Huvudpersonen kan ena stunden springa livrädd genom en korridor, gömma sig i en garderob och gråta av skräck, för att tre scener senare stå och hålla ett tal likt Mel Gibson i Braveheart och skjuta av huvuden på aliens i Rambo-stil.
Hur som helst är det lite spännande, inte alltför fult och filmen lyckades hålla mitt intresse uppe nästan hela filmen igenom. Det blir lite förutsägbart och halvfånigt mot slutet och Dennis Quaid är skittråkig som oftast, men den får en ganska stark etta.
Detta var nog den Harry Potter-film som varit mest hypad, och jag hade ganska höga förväntningar som filmen inte riktigt infriade (hoppas att det är så man skriver, mitt huvud pulserar vilket det har gjort det senaste dygnet av någon jävla anledning). Hur som helst, filmen är inte alls dålig, och det är många scener som är riktigt riktigt bra, bland annat en fantastisk animering som berättar historien om de tre dödsrelikerna. Det känns dock fortfarande som att man hoppar mellan utdragna scener som mest känns som utfyllnad och stressiga scener som tar slut alldeles för snabbt. Många viktiga händelser väljer man att ändra på eller ta bort helt, och filmen lyckades inte riktigt förmedla den där känslan av hopplöshet som man ständigt fick läsa om i böckerna. Jag ska dock inte gnälla för mycket, då jag kan tänka mig att det är riktigt svårt att göra en film baserad på denna bok, och jag förstår verkligen varför man delar in den i två delar.
Det jag blev mest besviken på i filmen var att den inte riktigt var så mörk som jag hoppats, och som jag tidigare nämnde kände man inte den där desperationen och hopplösheten hos de tre huvudrollsinnehavarna. Jag hade även hoppats få se lite fler scener med Voldemort. Istället fick man ett par ganska jobbiga flashbacksliknande klipp med blixtrande ljus som gav mig huvudvärk (ja det var nog kombinationen med att sitta längst fram men de kändes ändå lite dåliga). Innan jag går in på de bra aspekterna av filmen måste jag även säga att jag inte alls kände något för de karaktärer som dog i filmen. Jag ska inte spoila någonting men två karaktärer dör tidigt i filmen, men båda dessa dödsfall känns lite i skymundan och man bryr sig inte så mycket. I slutet av filmen dör även en karaktär som man i filmerna mest fått känna som en ganska jobbig bifigur. I boken görs detta betydligt bättre men som jag sa tidigare så förstår jag att det är svårt att göra detta på film då man inte kan ha med allt som står i böckerna.
Nåja, jag gillar fotot, mestadels. En del scener är lite röriga, men det kan också ha haft med att vi satt längst fram. En del humor finns kvar, vilket jag tycker är bra, det är inte alltid jättekul men det känns som det är gjort på en lagom nivå och det hör lite till Harry Potter. Filmens bästa del är då Hermione berättar historien om de tre dödsrelikerna, och både övergången och själva animeringen är som jag tidigare sa riktigt snygg. Miljöerna är dessutom fina och jag skulle utan tvekan vilja bo i något av husen i filmen.
Jag tror att jag fick ut mer av filmen än min syster, som jag såg den med, eftersom jag även läst böckerna, så jag kunde fylla ut alla scener med det jag visste hände emellan som man inte har tid att visa i filmen. Det är lite konstigt, för jag gillar verkligen filmen och jag vill gärna se den igen ganska snart, men jag kan inte riktigt säga att det var en jättebra film, för det var det inte. Jag tror det handlar om att jag gillar filmerna mer än vad dom är bra, om det makes any sense. Just nu känner jag inte att det var den bästa filmen så den får inte mer än en trea, men jag kan tänka mig att höja samtliga filmer vid eventuell omtitt när hela filmserien är klar, då de alla ändå har en viss stämning som jag gillar.
Vet inte om jag fått med allt jag ville men just nu ser jag knappt texten och huvudet dunkar så nu avrundar jag här så får ni väl fråga om det är något oklart.
Detta klipp är nog roligast om ni sett den riktiga filmen, som är en remake på en, ja, man kan kalla den skräckfilm antar jag, från 70-talet. Detta är alltså en helt seriös film, helt utan humorinslag, vilket gör denna comedytrailer helt genialisk. Scenerna då Nicolas Cage springer runt i björndräkt är fullt riktiga och 100% seriösa. Den riktiga filmen var inget bra för övrigt.
Jag vet att den är gammal men den tål att visas igen.
För övrigt har jag sett nya Harry Potter på bio och tänkte uppdatera imorgon med tankar och ett betyg. Såg även en dålig rymdskräckis, Pandorum, som jag kanske lägger in några rader om. Har även sett klart Back to the Future-trilogin, som jag kan tänka mig bygger mycket på nostalgi, då jag, efter min första titt nu 2010 inte är vidare imponerad, och tycker inte att någon av filmerna lever upp till all hype.
Det var ett par år sedan jag se de tidigare Shrek-filmerna och jag har bara svaga minnen från dem, men jag tycker mig ändå känna igen det mesta i denna fjärde del. Skämten och karaktärerna börjar bli uttjatade, och förutom den bortskämda ungen i början av filmen så är samtliga nya karaktärer både tråkiga och ointressanta. Historien känns även den tråkigare än i de tidigare filmerna, och filmens huvudskurk är rent ut sagt dålig.
Alla små detaljer finns där i början av filmen men de försvinner mer och mer ju längre filmen pågår. Det är synd då det var de tidigare filmernas starka sida. Men som förut bjuder även denna film på ganska snygg animering och man har inte tråkigt, även om det aldrig känns så värst intressant. Kul att se Fiona som en ledare och stark karaktär snarare än en "damsel in distress" även om hon inte riktigt varit en typisk sådan i de tidigare filmerna heller. Slutet känns dessutom lite halvtråkigt, men ja, jag ska inte gnälla alltför mycket. Eftersom nästan allt i filmen bara är ganska bra, så blir även betyget bara ganska bra. Svag trea.
Har nu sett ytterliggare två solklara ettor, Piranha (3D) och Land of the Lost. Som jag tidigare nämnde så har jag varit trött och lam den här veckan och inte orkat se på något som kräver någon större uppmärksamhet, vilket lett till att jag istället slötittat/halvtittat på rent skräp.
Piranha Mjukporr med pirayor som äter människor. Otroliga mängder blod, inälvor, avätna kroppsdelar och sexskämt. Troligtvis gjort med självdistans men jag ser inte det roliga i detta. Rent jävla skräp, och folk har på filmtipset jämfört denna med hajen. Jag gråter världen, jag gråter tamejfan...
7
Land of the Lost Fråga mig inte varför jag såg på den här skiten. Will Ferrell, playstation-dinosaurier, stel tråkig humor och helt utan spänning och logik. Nåja, jag hade inte jättetråkigt och jag mådde inte fysiskt illa när jag såg den, till skillnad från föregående film, så den klarar sig åtminstone över 10-strecket.
13
Förhoppningsvis blir det lite bättre film framöver. Jag har dock varvat skräpfilm med Arkiv X-avsnitt som är bättre än någonsin, så det är väl en av anledningarna till att mitt hopp för mänsklighetens framtid inte är helt förlorat.
Nej, den här filmen har jag faktiskt inte sett än, men måste visa er trailern. Kan det här vara den sämsta filmen någonsin? - Det finns inte en chans att någon inblandad i den här filmen har tagit detta på allvar. Hur kom de på idén överhuvudtaget, kände de att det fattas en film om gigantiska pirayor i listan med killer-animals? - Nej, troligtvis ligger det i att det nyligen gått upp en liknande film på bio med betydligt större budget, men som troligtvis är precis lika jävla dålig, nämligen Piranha 3D. Så detta antar jag är en av de filmer som släpps i samband med en större release för att mjölka pengar från de okunniga stackars människor som tar fel film. Det finns en hel del exempel där ute och jag vet att jag har sett en video nyligen om detta men har glömt bort var. Hur som helst, jag tänker hålla mig borta från denna även om man troligtvis skulle kunna ha hysteriskt roligt åt denna bajskorv till film.
Behövde någon ljus, uppiggande, halvunderhållande film att äta till, så det fick bli en film som jag anade inte skulle ge mig någon större upplevelse men funka som tillfällig underhållning. Så ja, finns väl inte så mycket att säga om denna, den är ungefär lika dålig som ni tror. Som sagt är den ljus och någorlunda underhållande, men man stör sig på alldeles för mycket för att jag ska kunna koppla av helt. Diaz karaktär kan vara top 10 på dåligt skrivna karaktärer de senaste 10 åren och Cruise är en lite halvdryg skämtandes Ethan Hunt (Mission Impossible). Inget nytt, men det var väl ganska väntat.
17
Ja, jag vet att jag har sett mycket skit senaste tiden men jag är inne i en trött period där jag inte orkar med en film där för mycket hjärnkapacitet är nödvändig.
Två stycken dåliga filmer, kan jag börja med att poängtera. Om vi börjar med Terror på Elm Street så var det ytterliggare en i högen av alla nyinspelningar av gamla klassiska skräckfilmer. Precis som väntat har man fortfarande inte lärt sig hur man ska göra bra skräckfilm, då denna film innehåller en hel del meningslösa, trista och trötta ljudeffekter som ska skrämma en. Bloden kan jag leva med, originalet hade ju en del av den varan också, och man missbrukar den inte alltför mycket här.
Kort och gott var det en typisk popcornfilm, jag hade inte förväntat mig att behöva använda stora delar av hjärnan till denna film (ungefär lika stor del som skaparna av denna film använde). Det är delvis asfult med dagens mått, det är ointressant och meningslöst. Jag har inte en alltför stark relation med den gamla filmen men har för mig att man åtminstone kände något för karaktärerna där. Den var inte jättedålig, jag har helt klart sett sämre och en scen i slutet var faktiskt till och med ganska snygg.
19
Den andra filmen jag såg ikväll var en film jag hade ännu mindre förväntningar på men hade hoppats att det som bäst kunde vara lite underhållande. Nicolas Cage har på senare år knappast varit något riktmärke för bra film, och i den här filmen kan inte ens hans roliga frisyr och fantastiska springstil rädda honom. Det här var riktigt dåligt, rent ut sagt. Filmen börjar med en så otroligt jobbig barnskådespelare att jag var tvungen att stänga av. Jag fortsatte att titta igen senare under kvällen och lyckades ta mig förbi intro-delen. Resterande delen av filmen utspelade sig 10 år senare med en vuxen skådespelare, som dock visade sig vara TRE GÅNGER VÄRRE. Sällan har jag avskytt och stört mig på en skådespelare så mycket, och jag önskade barnskådespelaren tillbaka. Urfjantig och oändligt repetitiv story som man sett 100 gånger förut (bl.a en liknande i Matrix), fruktansvärt skådespel från en del medverkande, och även om effekterna fungerar så är det knappast tillräckligt för att bidra med den underhållning jag hoppades på, även om jag inte dör av tristess. Som jag nämnde tidigare har denna film ett par likheter med Matrix, och det blir alltmer skrattretande när man jämför de båda. Jag vet att denna film troligtvis är inriktad mer för den yngre publiken men det är inte en ursäkt i det här fallet. Jag vågar säga att Jay Baruchel är jobbigare i den här filmen än Anakin är i The Phantom Menace.
De senaste åren har antalet skräckfilmer och skräckspel som inte bygger på skräck i form av höga ljud, överdrivet mycket blod eller aliens varit nästan obefintliga, och det var med glädje jag läste om det nya spelet Amnesia: The Dark Descent. Detta spel skulle nästintill enbart bygga på stämning och atmosfär, vilket är något jag länge eftersträvat i den här typ av genre, både inom spel- och filmvärlden.
Det första som skiljer sig från andra liknande spel är att man inte använder några som helst vapen eller andra bekvämligheter att skydda sig med. Din enda chans till överlevnad vid ett möte med fiender är att helt enkelt slänga dig in i närmsta mörka hörn och hoppas på att du inte blir upptäckt. Förutom din vanliga hälsomätare har man även en sanity-mätare som sakta går ner om du befinner dig i mörkret för länge, vilket gör att du ständigt måste leta efter ljuskällor att tända med dina tändstickor eller använda den lykta man får i början av spelet. Denna lykta använder dock olja, en resurs som du har begränsad tillgång till, detta gäller även tändstickorna som hittas lite varstans, så det gäller att tända ljuskällor med eftertanke då du inte vill springa runt i kolsvart mörker utan vare sig lykta eller tändstickor. Denna eviga balans mellan ljus och mörker är intressant och välgjord. Jag hade nästan aldrig råd att tända upp ett helt rum eller olja att använda min lykta i långa perioder, men hade heller aldrig helt slut på ljus, vilket annars lätt skulle kunna bli ett irritationsmoment.
Amnesia har korats till ett av de läskigaste spelen som gjorts, och jag måste nog hålla med om detta. Att spela Amnesia i ett nedsläckt rum med hörlurar är minst sagt en upplevelse, och det var inte alltför sällan jag var tvungen att stänga av spelet, tända upp och lyssna på musik för att lätta upp stämningen lite. Man har lyckats skapa ett fantastiskt spel med ytterst få medel och man ska komma ihåg att utvecklingsteamet endast består av fem personer. Grafiken är inte fantastisk men tack vare att man istället för bländande grafik använder den grafik man har till att måla upp fantastiskt stämningsfulla miljöer så fungerar det.
Vad är det då exakt som gör spelet så otäckt? Jag tror att de flesta är ganska trötta på att se film och spel där man ständigt använder höga, plötsliga ljud för att skrämma tittaren. Det kan vara effektfullt någon gång ibland men det största problemet är att skaparna överanvänder detta tills det nästan blir löjligt. Ett bra exempel på detta är den nya filmen Wolfman där man bara minuter in i filmen redan tröttnat på att något hoppade fram på skärmen tillsammans med dessa ständiga ljudeffekter, och då hade man ytterliggare två timmar av samma vara att genomlida. För att återgå till spelet igen så använde man inte detta billiga knep EN ENDA GÅNG, och det har ändå lyckats skrämma säkert samtliga spelare som spelat det. Hur lyckas dem då? Miljöer och stämning är svaret. När man sakta går igenom en svagt upplyst korridor med sin lykta och hör steg och ljud från andra sidan väggen så skapas en otäckt stämning, och istället för att slänga in en katt då så fortsätter spelet med att bygga upp denna stämning. Man kan skymta något i andra änden av korridoren man befinner sig i, målningar på väggen byter plötsligt skepnad och dörrar man nyss klivit in igenom slår plötsligt igen.
Jag ska inte gå närmare in på handling, men det hela utspelar sig på ett slott någonstans i Rumäniens skogar, och slottsmiljön är något jag verkligen gillar. Spelet går främst ut på att lösa pussel och leta efter dagboks-anteckningar och liknande som för handlingen framåt. Det jag gillar mest med spelet är att man låter stämningen vara, man slänger inte in monster i varannan korridor, utan det tar ganska lång tid innan mitt första möte med ett monster. Det sker när man minst väntar det, i ett helt upplyst rum då man för en gångs skull känner sig ganska säker. Då börjar något slå på dörren och i ren panik slängde jag mig in i en garderob, då rummets enda utväg var genom just den dörren som just nu blev våldtagen från andra sidan av monstret. Vartefter går dörren sönder och man kan höra monstret strosa omkring i rummet och slå sönder stolar och man hoppas innerligt på att garderoben inte ska slås upp. Ända tills monstret försvann satt jag livrädd och var beredd att slänga mig på escape-tangenten och stänga av spelet. Här lyckades spelet skrämma mig mer än någon film jag sett de senaste 5 åren, endast genom lite ljud och rädslan av att bli upptäckt.
Det finns fler av dessa scenarion i spelet, och det är här spelet verkligen blir otäckt på riktigt. I spelets allra sista delar tycker jag det tappar lite då det tappar lite verklighetsförankring, och stämningen försvinner lite, men fram tills spelets sista 30 minuter har man varit med om en riktig upplevelse. Jag skrek till och med högt rakt ut utan behärskning vid ett tillfälle då jag blev jagad, det händer inte ofta. Spelet är dock inte utan brister, det är inte alltid fasansfullt underhållande, utan det bygger mycket på att man ska vara rädd när man spelar det. Att laga en maskin med diverse delar för att få en hiss att fungera är ganska tråkigt i praktiken, men när man lägger in skräckbiten blir det plötsligt en helt annan sak, även om det i grund och botten är samma sak.
Nu hoppas jag på att skräckfilm tar samma vändning och tar efter den här typen av skräck istället för att fortsätta kasta tortyr- och splatterfilm till oss, annars är jag rädd att skräckfilm kommer få bajskorvar till betyg även i framtiden.
Jag har nu lyckats ta mig igenom single-player-kampanjen på det nya och hypade Black Ops, och jag är väl medveten om att spelets styrka och fokus ligger i multiplayern men tänker ändå ge ett omdöme om spelets kampanj. Jag personligen tycker spelet påminner väldigt mycket om Modern Warfare 1 och 2 även fast det är olika utvecklare, och jag kan tänka mig att Treyarch (utvecklarna till Black Ops) har sneglat på sina "systerspel" inför det här spelet, då deras tidigare World at War inte riktigt levde upp till förväntningarna såvitt jag förstått. Så om du spelat något Modern Warfare-spel tidigare så vet du ungefär vad som väntar. Detta spel kryllar av klischéer, superöverdrivna skriptade sekvenser och amerikansk actionfilmshandling med onda ryssar.
Sammanlagt tog det mig lite drygt 5 timmar att klara igenom spelet, vilket låter, och är för den delen, väldigt lite. Sen ska vi komma ihåg att spelet verkligen köttar fram och man står sällan still en halvsekund, förutom under de många cut-scenes som finns i spelet. Jag tänker inte gå närmare in på handlingen men den är komplett med nazister, onda ryssar och patriotiska amerikaner, ungefär som väntat alltså. Slutet är dock ganska trevligt med en nice twist.
Uppdragen utspelas främst i olika flashbacks från huvudpersonen Alex Masons minnen, och man får uppleva både Vietnam, kriget på Kuba, andra världskriget och delar av kalla kriget under spelets gång. Man får åka båt och flyga helikopter i Vietnam, fly från ett fångläger på motorcykel jagad av en armé ryssar och hoppa runt på tak i Hong Kong med två uzi's i händerna vilket för tankarna till Matrix. En del av dessa uppdrag är riktigt intressanta och underhållande, och är fulla av snygga cut-scenes och skriptade sekvenser, medan andra uppdrag mest påminner om en gigantisk skjutfest galore där man likt Rambo.. nej snarare Terminator, matar ner horder av vietnameser vilket blir ointressant och mest jobbigt efter ett litet tag. De uppdrag som tvingar dig att smyga eller göra något som sticker ut är de uppdrag som gör kampanjen minnesvärd.
Grafiken har inte förändrats så jättemycket från Modern Warfare 2 i mitt tycke, men jag tycker att man målar upp ganska fina landskap och bakgrunder i detta spel vilket bidrar till stämningen och ibland stannar man upp mitt i skjutandet för att titta på solnedgången. Ljudet och känslan är också riktigt bra, även om spelet tenderar att bli lite på gränsen till löjligt överdrivet ibland. Det är inget som stör, utan det är snarare ganska underhållande att titta på när Mason gör ett monsterhopp från en lastbil till ett tåg i full fart och får tag i en stege. Fysiskt omöjligt i verkligheten ja, men i denna härliga datorvärld är allt möjligt.
Spelet har dessutom blivit betydligt mer blodigare och "köttigt". Man kan nu med ett starkt vapen (ex. shotgun) skjuta av kroppsdelar på fienden, och vissa cutscenes innehåller scener där man smygandes skär halsen av fiender. Spelet i huvudsak känns ganska brutalt och hektiskt och visar krigets värsta sidor. Många ifrågasätter nog underhållningsvärdet i att spela spel som handlar om krig och går ut på att skjuta andra, men det är en diskussion jag inte tänker gå in på närmare här.
Sammanfattningsvis är Black Ops ett spel som ger ett par timmars filmisk överdriven krigs-underhållning i ett rasande tempo. Men betyget reflekterar inte spelets sammanlagda betyg då den riktiga fokusen ligger i multi-player-delen som dock i dagsläget tyvärr är ganska laggig och buggig. Återkommer om det vid ett senare tillfälle när jag provat på den på riktigt.
Bestämde mig för att ta en titt på denna nya tv-serie som vad jag förstått fått ganska bra kritik. Serien bygger tydligen på en serietidning med samma namn, och tidningen i sig bygger på tidigare zombie-filmer, främst då '28 dagar senare' då upplägget i stort sett är exakt detsamma. Nu har jag inte läst tidningen men seriens första avsnitt var i stort sett nästan en exakt, något sämre kopia.
Det märks direkt att serien är amerikansk, det skymtas amerikanska flaggor här och var, alla är macho och manliga (kvinnor är ju offer i de flesta mainstream-hollywood-skräckisar) och alla är kristna. Som tidigare nämnt är upplägget och handlingen nästan en exakt kopia av 28 dagar senare. Rick Grimes, en polisofficer, blir skottskadad och hamnar i koma. När han vaknar upp är sjukhuset övergivet med undantag på några halvätna kroppar, och vartefter visar det sig att majoriteten av populationen nu består utav zombies.
Detta verkar dock inte förbrylla Rick alltför mycket då hans reaktion på att en halv förmulten kvinnokropp kommer krypandes emot honom är "Oh shit, fuck this, jag cyklar hem!". Han träffar så småningom en man och son som bosatt sig i ett hus i närheten av Rick's gamla hem, och måttligt intresserad får han veta att ett virus nu förvandlat befolkningen till zombies. Han får också reda på att det finns en tillflyktsort komplett med forskningsstation som försöker framkalla ett botemedel, detta hindrar dock inte Rick och hans nyfunna vänner att skjuta och slå ihjäl alla zombies som står i deras väg, även om de är tidigare familjemedlemmar eller kollegor.
Så ja, om det inte framkommit än så var jag inte så jätteimponerad av det första avsnittet, men jag har varit lite väl hård. Den är ändå välgjord och ganska spännande, även om man inte bryr sig det minsta om någon av karaktärerna än så länge. Zombiesarna är snyggt gjorda, även om de hittills inte varit direkt hotfulla. Det jag stör mig på mest är som sagt karaktärernas handlingar och reaktioner på vad som har hänt. Det tar inte mer än ett par timmar innan Rick klär sig i full polisuniform (komplett med hatt) för att.. ja, jag vet inte varför. De tvekar inte en hundradel på att löpa amok och skjuta ihjäl varje zombie de ser även om man fortfarande inte är säker på om det finns ett botemedel eller inte, när man istället lätt hade kunnat jogga ifrån de få zombies man stöter på då de verkade vara ungefär lika farliga som en påse nötter med tänder, fram till avsnittets sista 10 minuter då saker förändras lite, men det tänker jag inte gå in på nu.
En påse nötter med tänder.
Så för att sammanfatta det hela så är det en skaplig kopia av äldre zombie-filmer med ganska bra stämning och effekter, komplett med ett dumt amerikanskt manus. Jag kommer dock troligtvis fortsätta titta på serien och om du är intresserad av zombies eller skräckfilmer i allmänhet så kolla helt klart in serien, förvänta dig dock inget revolutionerande eller banbrytande.
Ny månad och en nystart på denna blogg. Jag kommer nu att försöka uppdatera mer frekvent och skriva lite mindre (storleksmässigt) recensioner på film, spel och annat men försöka göra det lite mer ofta än jag gjorde förr, både för att underlätta för mig (lathet) och för att ni ska slippa läsa alltför mycket väldigt sällan.
Jag tänker införa ett nytt betygsystem, liknande det PCGamer använder, nämligen mellan 1-100. Varför? - För att jag vill och det känns roligare med en så pass stor betygskala.
