Från: Assassination of Jesse James by the Coward Robert Ford
En av de bästa scenerna från filmen, och den scen som filmen egentligen bygger upp till. Ni som inte sett filmen kanske inte förstår scenen och bör därför kanske inte se klippet. Även om det egentligen inte innehåller några spoilers (titeln på filmen har väl redan avslöjat det mesta) så är det ändå en viktig del av filmen.
Det var här filmen verkligen tippade över till en femma för mig, då jag insåg hur välgjord och välspelad filmen var. Man lyckas skapa en sån där känsla som man nästan kan ta på, och när jag såg filmen första gången var det en fantastisk upplevelse. Jag gillar som sagt stämningen och de små detaljerna, som när Pitt rör om i kaffekoppen eller Affleck darrar på sista ordet i meningen "apparently they kept it a secret". Man kan nästan känna nervositeten och rädslan den karaktären känner vid det tillfället, och blickarna säger allt. Avsaknaden av musik gör den följande scenen ännu mer stark och när musiken väl kommer in gör den det perfekt.
Scenen då Jesse inser att det är sista gången han får se sin dotter och väljer att låta sig bli dödad är också riktigt bra.
Ni har väl fattat att jag gillar både filmen och scenen vid det här laget, så om ni har sett filmen, kolla gärna på klippet igen. Om ni inte sett filmen än, se den, helst innan ni ser klippet. Det blir bättre då och ni spoilar inte en fantastisk scen!
27.7.10
19.7.10
Spindeljävel
Mitt första inlägg som handlar om mitt privatliv tillägnar jag en stor limegrön spindel som jag nyligen dräpt. Den satt på toppen av den växt jag nyligen fått till lägenheten, och det typ drygt 20 minuter för mig att överväga mina beslut, och därefter samla mod till mig att ta spindeln i ett papper och spola ner i toaletten. Det var spindeln eller mig kände jag, och hade den inte varit limegrön och potentiellt livsfarlig hade jag försökt rädda ut den.
Med en halv toalettrulle i handen och två lite hårdare Mcdonalds-dukar jag hade i köket kände jag mig tillräckligt mentalt stark för att utföra handlingen. Men självklart så vecklade pappret ihop sig en aning när jag utförde min handrörelse och jag missade nästan spindeln, vilket jag till min förskräckelse upptäckte då jag vände upp pappret. Där satt spindeln på kanten av pappret och jag slängde då ihop det en gång till och råkade då mosa spindeln. Med ett stygn av sorg slängde jag ner pappret i toaletten, där det vecklade upp sig förrädiskt, som för att visa "Titta din jävel vad du gjort, stackars spindel".
Sedan spolade jag ner paketet i toaletten.
Nu blir det att sova, mitt huvud värker, mina ögon är röda (jag har en fläkt som blåser rakt in i ögonen stora delar av dygnet) och jag ska upp om drygt 8 timmar. Godnatt!
Med en halv toalettrulle i handen och två lite hårdare Mcdonalds-dukar jag hade i köket kände jag mig tillräckligt mentalt stark för att utföra handlingen. Men självklart så vecklade pappret ihop sig en aning när jag utförde min handrörelse och jag missade nästan spindeln, vilket jag till min förskräckelse upptäckte då jag vände upp pappret. Där satt spindeln på kanten av pappret och jag slängde då ihop det en gång till och råkade då mosa spindeln. Med ett stygn av sorg slängde jag ner pappret i toaletten, där det vecklade upp sig förrädiskt, som för att visa "Titta din jävel vad du gjort, stackars spindel".
Sedan spolade jag ner paketet i toaletten.
Nu blir det att sova, mitt huvud värker, mina ögon är röda (jag har en fläkt som blåser rakt in i ögonen stora delar av dygnet) och jag ska upp om drygt 8 timmar. Godnatt!
17.7.10
Oförglömliga Scener #6
Från: Planet of the Apes
En av de bästa klassikerna jag sett, och just den här scenen är fantastisk. Man väntar sig ett lyckligt slut och så kommer en av de bästa twistarna någonsin. Jag ska inte spoila någonting för er som inte sett den än, men första gången jag såg filmen hade jag inte sett dess helidiotiska framsida som förstör hela filmen i stort sett, och slutet kom då nästan som en chock. Avsaknaden av musiken när filmens sista scen fade:ar ut till end-credits bidrar till den stämning filmen bygger upp. Sista scenen av alla där Heston ligger på knä på stranden i vattnet är skitsnygg, och jag skulle gärna vilja ha just den bilden på väggen. Den bilden säger så mycket.
För er som inte sett filmen, se den, det är alltså Planet of the Apes, originalet från 1968, inte skitversionen utav Burton som kom för några år sedan. Kolla inte på klippet nedan om ni inte sett filmen eller hört hur den slutar, det kan ju dock ha varit svårt att undvika då slutet nästan är lika känt som att Darth Vader är Lukes far.
---:SPOILER:---
En av de bästa klassikerna jag sett, och just den här scenen är fantastisk. Man väntar sig ett lyckligt slut och så kommer en av de bästa twistarna någonsin. Jag ska inte spoila någonting för er som inte sett den än, men första gången jag såg filmen hade jag inte sett dess helidiotiska framsida som förstör hela filmen i stort sett, och slutet kom då nästan som en chock. Avsaknaden av musiken när filmens sista scen fade:ar ut till end-credits bidrar till den stämning filmen bygger upp. Sista scenen av alla där Heston ligger på knä på stranden i vattnet är skitsnygg, och jag skulle gärna vilja ha just den bilden på väggen. Den bilden säger så mycket.
För er som inte sett filmen, se den, det är alltså Planet of the Apes, originalet från 1968, inte skitversionen utav Burton som kom för några år sedan. Kolla inte på klippet nedan om ni inte sett filmen eller hört hur den slutar, det kan ju dock ha varit svårt att undvika då slutet nästan är lika känt som att Darth Vader är Lukes far.
---:SPOILER:---
16.7.10
Oförglömliga Scener #5
Från: Apocalypse Now
Det var ett tag sedan jag såg Apocalypse Now och jag känner att det snart är dags för en omtitt. Jag har försökt skriva något om den här scenen ett tag nu, men det är väldigt svårt. Det är filmens enda egentliga krigsscen och den är väldigt imponerande visuellt sett, det känns nästan dokumentärfilmat. Hela scenen är ganska mäktig men samtidigt som man fascineras så känner man sig "smutsig" i brist på bättre ord, av att tycka krig är häpnadsväckande. Man vet att man egentligen inte borde ryckas med.
Jag vet inte riktigt vad scenens egentliga budskap eller mening är så om någon vet får ni gärna lämna en kommentar. Jag vet att hela filmen är en anti-krigsfilm och jag undrar då varför den här scenen finns med. Jag valde att inte kommentera eller lägga in mina åsikter då jag är rädd för att framstå som en idiot, men hur som helst så är det en riktigt häftig scen och musiken är så episk den kan bli. Filmen i sin helhet är dock bättre, så se den om ni inte gjort det!
Det var ett tag sedan jag såg Apocalypse Now och jag känner att det snart är dags för en omtitt. Jag har försökt skriva något om den här scenen ett tag nu, men det är väldigt svårt. Det är filmens enda egentliga krigsscen och den är väldigt imponerande visuellt sett, det känns nästan dokumentärfilmat. Hela scenen är ganska mäktig men samtidigt som man fascineras så känner man sig "smutsig" i brist på bättre ord, av att tycka krig är häpnadsväckande. Man vet att man egentligen inte borde ryckas med.
Jag vet inte riktigt vad scenens egentliga budskap eller mening är så om någon vet får ni gärna lämna en kommentar. Jag vet att hela filmen är en anti-krigsfilm och jag undrar då varför den här scenen finns med. Jag valde att inte kommentera eller lägga in mina åsikter då jag är rädd för att framstå som en idiot, men hur som helst så är det en riktigt häftig scen och musiken är så episk den kan bli. Filmen i sin helhet är dock bättre, så se den om ni inte gjort det!
15.7.10
Oförglömliga Scener #4
Från: Pulp Fiction
Jag köpte nyligen Pulp Fiction och tänkte "fira" detta med ett minnesvärt klipp från filmen.
Pulp Fiction har en hel del oförglömliga scener, men den som nästan fastnat mest är scenen där Vincent, Jules och Marwin sitter i bilen. Första gången man såg filmen blev man nästan chockad över hur oväntad den här scenen är. Det är dock svårt att inte brista ut i skratt även nu när man sett filmen otaliga gånger. Visst, det är ganska hemskt det som utspelar sig men dialogen som följer efter att Marwin blivit skjuten är fullständigt fantastisk, och frasen "oh shit I shot Marwin in the face" är en av Tarantino-filmernas bästa.
Jag vet att den här filmen har bättre scener men kom ihåg att det här inte är en lista.
Jag ska passa på att varna för känsliga läsare, då den här scenen är lite blodig, men det är inte så farligt som det låter, och hela scenen är gjord på ett komiskt sätt.
Jag köpte nyligen Pulp Fiction och tänkte "fira" detta med ett minnesvärt klipp från filmen.
Pulp Fiction har en hel del oförglömliga scener, men den som nästan fastnat mest är scenen där Vincent, Jules och Marwin sitter i bilen. Första gången man såg filmen blev man nästan chockad över hur oväntad den här scenen är. Det är dock svårt att inte brista ut i skratt även nu när man sett filmen otaliga gånger. Visst, det är ganska hemskt det som utspelar sig men dialogen som följer efter att Marwin blivit skjuten är fullständigt fantastisk, och frasen "oh shit I shot Marwin in the face" är en av Tarantino-filmernas bästa.
Jag vet att den här filmen har bättre scener men kom ihåg att det här inte är en lista.
Jag ska passa på att varna för känsliga läsare, då den här scenen är lite blodig, men det är inte så farligt som det låter, och hela scenen är gjord på ett komiskt sätt.
10.7.10
Oförglömliga Scener #3
Från: Star Wars: The Empire Strikes Back
Den här scenen är ju en av filmvärldens kändaste, och den tar ju självklart en plats hos de scener man aldrig kommer glömma. Det var så pass länge sedan jag såg filmen för första gången och har sedan dess sett den otaliga gånger, så jag har inga starka minnen från när jag såg scenen första gången. Jag kommer dock ihåg när jag såg filmen första gången. Jag hade inte sett Episode IV innan, och visste inte vad Star Wars var för något. Kommer ihåg att jag blev avsläppt hos farmor och pappa var omtänksam nog att spela in en film åt mig som underhållning. Efter den kvällen blev jag officiellt en Star Wars-nörd i flera år framöver, och jag kan tänka mig att det var mycket på grund av den här scenen. Jag kanske var för liten för att fatta allting men jag har för mig att jag blev helt förskräckt när hjälten i filmen (jag var typ 6-7 år eller nåt) fick sin arm avhuggen, och inte nog med det, den onda killen i svart mask och respirator var hjältens pappa. Sedan kastade han sig rakt ut i avgrunden. Minst sagt oväntad, och absolut odödlig scen.
Den här scenen är ju en av filmvärldens kändaste, och den tar ju självklart en plats hos de scener man aldrig kommer glömma. Det var så pass länge sedan jag såg filmen för första gången och har sedan dess sett den otaliga gånger, så jag har inga starka minnen från när jag såg scenen första gången. Jag kommer dock ihåg när jag såg filmen första gången. Jag hade inte sett Episode IV innan, och visste inte vad Star Wars var för något. Kommer ihåg att jag blev avsläppt hos farmor och pappa var omtänksam nog att spela in en film åt mig som underhållning. Efter den kvällen blev jag officiellt en Star Wars-nörd i flera år framöver, och jag kan tänka mig att det var mycket på grund av den här scenen. Jag kanske var för liten för att fatta allting men jag har för mig att jag blev helt förskräckt när hjälten i filmen (jag var typ 6-7 år eller nåt) fick sin arm avhuggen, och inte nog med det, den onda killen i svart mask och respirator var hjältens pappa. Sedan kastade han sig rakt ut i avgrunden. Minst sagt oväntad, och absolut odödlig scen.
9.7.10
Oförglömliga Scener #2
Från: The Assassination of Jesse James by the Coward Robert Ford
Den här scenen är så nära perfekt man kan komma. Youtube-kvalitén gör den inte riktigt rättvisa, men när man först börjar höra vibrationerna och ljuden från tågen börjar det nästan krypa i huden. Skärmen blir sedan svart och vi hör enbart tågets ljud komma allt närmare. Mörkret spricker sedan upp och tågets ljus lyser upp skogen, där rånarna står uppradade, det är riktigt mäktigt. Musiken kommer in på ett bra sätt som jag redan nämnt är soundtracket mästerligt. Scenen avslutas med att tåget tvingas stanna och Pitt försvinner in i ett rökmoln, sedan är en av 2000-talets i mitt tycke bästa films häftigaste scen över, och jag har ännu en episk filmscen inpräntad på min hjärna.
Har ni inte sett filmen rekommenderar jag den starkt. Det är ingen actionfilm och den rullar ibland på ganska långsamt, men jag gillar det och det blir aldrig riktigt tråkigt. Filmen har även en hel del såna här idiotsnygga scener, och så såklart dess soundtrack. Brad Pitt är med också, han är bra.
Den här scenen är så nära perfekt man kan komma. Youtube-kvalitén gör den inte riktigt rättvisa, men när man först börjar höra vibrationerna och ljuden från tågen börjar det nästan krypa i huden. Skärmen blir sedan svart och vi hör enbart tågets ljud komma allt närmare. Mörkret spricker sedan upp och tågets ljus lyser upp skogen, där rånarna står uppradade, det är riktigt mäktigt. Musiken kommer in på ett bra sätt som jag redan nämnt är soundtracket mästerligt. Scenen avslutas med att tåget tvingas stanna och Pitt försvinner in i ett rökmoln, sedan är en av 2000-talets i mitt tycke bästa films häftigaste scen över, och jag har ännu en episk filmscen inpräntad på min hjärna.
Har ni inte sett filmen rekommenderar jag den starkt. Det är ingen actionfilm och den rullar ibland på ganska långsamt, men jag gillar det och det blir aldrig riktigt tråkigt. Filmen har även en hel del såna här idiotsnygga scener, och så såklart dess soundtrack. Brad Pitt är med också, han är bra.
Oförglömliga Scener #1
Från: Matrix
Jag vet att den här scenen är lite ostig men första gången man såg filmen och Neo stannade kulorna hade man nästan gåshud upp i ansiktet. Jag lider av att inte ha sett den här filmen på bio, då det säkerligen vore en upplevelse som skulle levt med hela livet. Av alla de cheesiga episka gåshuds-scener i alla filmer så är det här den bästa. Musiken som byggs upp i ett crescendo, one-liners (he is the one!) och slow-motionscener. Det här är underbart.
Troligtvis skulle jag inte bli lika såld på filmen om jag skulle se den för första gången idag, men just att man såg den på den tiden då man var svag för den här typen av film gör att den för alltid kommer vara en av mina favoritfilmer, och inte ens Rebecka (inbiten Bergman-fantast-syster som ogillar amerikansk film) kan neka till att den här scenen fortfarande är ganska häftig ;).
Jag vet att den här scenen är lite ostig men första gången man såg filmen och Neo stannade kulorna hade man nästan gåshud upp i ansiktet. Jag lider av att inte ha sett den här filmen på bio, då det säkerligen vore en upplevelse som skulle levt med hela livet. Av alla de cheesiga episka gåshuds-scener i alla filmer så är det här den bästa. Musiken som byggs upp i ett crescendo, one-liners (he is the one!) och slow-motionscener. Det här är underbart.
Troligtvis skulle jag inte bli lika såld på filmen om jag skulle se den för första gången idag, men just att man såg den på den tiden då man var svag för den här typen av film gör att den för alltid kommer vara en av mina favoritfilmer, och inte ens Rebecka (inbiten Bergman-fantast-syster som ogillar amerikansk film) kan neka till att den här scenen fortfarande är ganska häftig ;).
8.7.10
1 - The Village
Av: James Newton Howard
Det var ganska svårt att välja förstaplatsen mellan Assassination of Jesse James och The Village, då jag verkligen gillar båda soundtracken. Det slutade med att The Village fick förstaplatsen på listan då soundtracket bygger upp filmen mer och är viktigare för filmen, som jag även nämnde i förra inlägget.
Detta soundtrack har både fina spår och en del lite mer åt skräckhållet, precis som Signs. Jag kan inte riktigt säga exakt vad som är så bra med detta soundtrack, men filmen hade blivit en helt annan utan det, och hade med största sannolikhet inte alls varit lika minnesvärd. Jag ska dock inte såga ner filmen i sig för mycket, då det fortfarande är en av mina favoritfilmer och i mina ögon en av de mest underskattade filmer någonsin.
The Gravel Road är väl det spår som kan ses som main theme, men hela soundtracket bör lyssnas på.
Måste även tillägga på slutet att soundtracket blir bättre när den byggs in i filmen, så om ni inte sett den så bör ni göra det så snart som möjligt. Jag hoppas den blir en positiv överraskning.
http://open.spotify.com/album/0fFr787efn2HNrwrMSg6Yi
5.7.10
2 - The Assassination of Jesse James by the Coward Robert Ford
av: Nick Cave & Warren Ellis
Ett av de bästa soundtracks som skrivits, och det är i stort sett lika bra som det soundtrack som tog förstaplatsen, men eftersom den här filmen är så pass fantastisk även om soundtracket inte vore så här bra, så hamnar "Jesse James" tvåa, på grund av att soundtracket till filmen på plats 1 är betydligt viktigare.
Musiken passar perfekt till filmen och bidrog till stämningen. Det är en ganska tung och långsam film och det är även soundtracket.
Det är väl främst Song for Jesse och Song for Bob som är soundtrackets två "ledmotiv", men jag rekommenderar alla att lyssna igenom hela, då det är en upplevelse i sig.
http://open.spotify.com/album/2yjNKK5Cn2edBNsOfevPX2
Update: Efter att jag är klar med denna lista (troligtvis imorgon) så kommer jag att skriva en dubbelrecension på boken Metro 2033 samt spelet Metro 2033. Det kommer att bli som en samtidig recension, då jag kommer att jämföra spelet med boken. Jag har även tänkt göra inlägg som tar upp oförglömliga scener, och detta kommer inte vara en lista utan jag kommer uppdatera med dessa inlägg lite då och då, och numrera de från 1 och framåt. Detta sätt kommer jag nog fortsätta med i framtiden då jag är för dålig på att göra listor, och det känns lite roligare då man inte är så knuten till just ett ämne då. Vi får se hur det blir.
Update 2: Jag kommer framöver även göra en stor post om det brädspel jag och Rebecka spelat det senaste halvåret, nämligen Arkham Horror. Jag väntar även på den "spelberättelse" hon hade tänkt skriva, men jag börjar oroa mig för att den aldrig kommer se dagens ljus, och det slutar kanske med att jag får ta över.
Detta skulle "presenteras" som ett typ av gästinlägg.
4.7.10
3 - Requiem for a Dream
Av: Clint Mansell
Detta soundtrack består i princip av en enda låt, Lux Aeterna, som spelas i en hel del olika versioner under filmens gång, och trots det så är det ett av de bästa soundtracks någonsin. Filmens theme-song har sedan filmens release blivit en av de mest överanvändna låtar i trailers (The Two Towers någon?), filmer och olika youtube-klipp, och det är ingen slump.
Filmen Requiem for a Dream är i mina ögon riktigt underskattad och en av väldigt få filmer som fått mig att må fysiskt illa, dvs. jag blev illamående på riktigt och var tvungen att sätta filmen på paus för att återhämta mig lite. Man kan inte med friskt sinne ens överväga droger efter att ha sett den här filmen och jag önskar att alla såg den.
Här är en av versionerna, som även är den kortaste och vanligaste:
http://www.youtube.com/watch?v=SmijKjosplM
Och här är den i trailern för The Two Towers (1.40 in i klippet):
http://www.youtube.com/watch?v=yBNSOdEjtZs&feature=related
4 - Signs/Lady in the Water
Av: James Newton Howard
Ja, det fick bli en delad fjärdeplats för dessa två filmer, då det var nästan omöjligt att bara välja en utav dem. Båda soundtrack påminner om varandra, men där Lady in the Water är lite mer storslagen och pampig så är Signs soundtrack riktigt jävla otäckt. Sätt på Signs Main Titles med hörlurar och jag lovar att du ganska snart kommer att slänga blickar över axeln. Riktigt obehagligt soundtrack, som starkt bidrog med stämningen och helhetsintrycket av filmen.
Lady in the Water är främst med för ett par gåshudsspår, även fast det soundtracket (filmen också för övrigt) inte alls var lika minnesvärt som Signs var.
Jag kunde lagt in samtliga M. Night Shyamalans filmer här då hans filmer enbart har Newton Howard-soundtracks, men det är ett utav dessa soundtracks som håller ett högre mått än de andra vilket ni kommer se vartefter.
Lyssna främst på Signs Main titles och The Great Eatlon.
http://open.spotify.com/album/5spdKDfR5EVuk1E9rkTIIq
http://open.spotify.com/album/2rnZvLP8OzcNSNzUXbmGm7
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)